ANNA WIDÉN
annawide@gmail.com
www.annawiden.no / arkiv
"Först kom ljudet" Prosjektrom Carl Berner, Oslo 2013
 
  STEDSKUNST
site specific work
 
FOTOGRAFI
photography
 
VIDEO
video
 
INSTALLASJON
installation
 
TEGNING
drawing
 
SKULPTUR
sculpture
 
ARBEIDER 1994-98
old works
 
evolution

"FÖRST KOM LJUDET / FIRST CAME SOUND"
Prosjektrom Carl Berner (Skulpturarena Öst), Oslo 2013.


Installation med fem granträd uppgrävda med roten, glasskärvor och aska.
Installation with five uprooted spruce trees, broken glas and ash.

Light design: Ruth Marie Bottheim
Prosjektet er støttet av Billedkunstnernes vederlagsfond.

Mer info: Skulpturarena Öst

fkl_pcb fkl_pcb fkl_pcb fkl_pcb fkl_pcb
fkl_pcb fkl_pcb fkl_pcb fkl_pcb

"FÖRST KOM LJUDET"

Till detta verket hade jag lust att skriva en politisk text. En text som kunde slå hål på vår snäva tidsålder. En text som fick läsaren att reflektera bakåt, i ett enormt tidsperspektiv. En text som beskrev de stora, men sårbara sammanhangen.

Jag kunde skriva: "Här står du. Mer än 4000 miljoner år efter att jordskorpan började bildas. Superkontinenter formades med hundratals miljoner års mellanrum, delade sig och förenade
sig på nytt. Landmassor som blivit till den geografi som du kallar världen."

Eller: "Här står du. 500 miljoner år efter att grönt liv började växa på landjorden."

"Här står du. En miljon år efter att din urmoder föddes."

"Här står du. I dag. Du tänker att du kanske blir nittio år."

Jag kunde också skriva: "Hur kan vi leva som om vi ingenting visste, vi som fått tidernas mest avancerade hjärna. Vad är det som gör att vi går framtiden i möte med en dumhet så obegripligt stor? Vad får en liten människa till att tro att hon i sin korta livstid kan hämta ut och förtära hundratals miljoner år av jordens lagrade kraft, utan att det har någon större betydelse? Varför har vi blivit så naiva?

Jag skriver: Det kanske är tid vi inte förstår. Vi vet, men vi fattar det inte.



"FIRST CAME SOUND"

I wanted to write a political text for this installation. A text that could pop the narrow-minded bubble of our age. A text that led its’ reader backward, through the enormity of time. A text that described the great, yet vulnerable, connection.

I could have written: “Here you are. More than 4000 million years after the crust of the earth began to form. Every hundred million years or so, the super-continents moved - forming, dividing and re-forming, becoming the geography you now call the world.”

Or: “Here you are. Five hundred million years after plants began to grow on dry land.”

Here you are. A million years after your first foremother was born."

“Here you are. Right now. You think you will live to be 90.”

I could also have written: “How can we live as if we didn’t know, equipped as we are with the most advanced brains time has ever known? Why do we look to the future with an idiocy that is so inconceivably destructive? What makes a tiny little human living her short little life think that she can extract and consume a hundred million years of the earth’s warehoused energy, without it having much of an impact? Why have we become so naïve?”

I write: Maybe it is time we don’t understand. We know, but we don’t get it.


Text: Anna Widén 2013
Translation: Nancy Sipe